Matdofters potential i bekämpning av förrådsskadeinsekter

Christian Olsson, Feromongruppen

Livsmedelsindustrins gissel

Skadeinsekters konsumtion av lantbruksprodukter efter skörd och förädling är av avsevärd betydelse världen över och bidrar till stora ekonomiska förluster. Genom att äta av produkterna, spinna kokonger och vara starkt associerade med dålig hygien, skapar insektslarverna stora kostnader för producenterna. Förlusterna uppgår årligen till miljarder kronor världen över och kravet på bekämpning är stort hos producenterna. Den traditionella bekämpningen med kemiska medel har inneburit sekundära problem, bland annat resistens och hälsoproblem, vilket föranlett ett stort intresse för alternativa bekämpningsmetoder både från marknaden och inom forskningen. Ett av alternativen, feromonbaserade metoder, har under en längre tid testats och använts för mjölbaggar och mottfjärilar (Burkholder & Ma, 1985; Phillips, 1994). Dessvärre har dessa metoder inte varit helt tillfredsställande, eftersom målsättningen att minska skadedjurspopulationer sällan uppfyllts. Fällor med feromonbaserade beten fångar mest hanar eftersom feromonerna vanligtvis är producerade av honorna.

Denna begränsning har lett till att uppmärksamheten riktas mot andra dofter som kan locka honor, eller i bästa fall både honor och hanar. Eftersom insektshonor använder sig av matdofter för att hitta lämpliga äggläggningsställen (Barrer & Jay, 1980; Phillips & Strand, 1994), verkar det rimligt att sådana dofter kan användas för att effektivisera bekämpning av inomhusskadegörare. Jag har valt att undersöka dessa matdofters betydelse för två mjölbaggsarter, rismjölbagge (Tribolium confusum) och kastanjebrun mjölbagge (T. castaneum) samt tre mottfjärilar, indiskt mjölmott (Plodia interpunctella), mandelmott (Ephestia cautella) och kvarnmott (E. kuehniella).

Beteenden som förknippas med matdofter

Framförallt kan tre typer av beteenden förknippas med matdofter. Det gäller äggläggning, främst för mott; aggregation, främst för mjölbaggar men även attraktion för de båda grupperna. För E. cautella honor är vetedofter tillräckligt attraktiva för att inducera såväl flygning i vindtunnel som äggläggning (Barrer & Jay, 1980). Även olika torkade frukter har dofter som lockar till sig honor, till och med mer attraktiva än vetedofter (Gothilf et al., 1993). Extrakt av torkade dadlar var det mest attraktiva, vilket tyder på att dadlar är ett lämpligt äggläggningsställe och troligen den naturliga födan för mandelmottets larver. För E. kuehniella, kvarnmottet, finns det däremot inget rapporterat om vilka matdofter som kan inducera beteenden. I de fall där kvarnmottet studerats har fokus snarare varit på olika dieters betydelse för reproduktion och överlevnad (till exempel Locatelli & Biglia, 1995).

Experiment med indiskt mjölmott har visat att dofter både från hasselnötter och från mandlar stimulerar äggläggning (Hoppe, 1981). Som ett ytterligare bevis var chokladkakor med nötter mer attraktiva än chokladkakor utan nötter, för såväl födosökande larver som äggläggande honor. Eftersom indiskt mjölmott är en extrem generalist kan även andra produkters dofter inducera äggläggning. En laboratoriediet baserad på majs kan inducera äggläggning men även få honor att flyga i en vindtunnel (Phillips & Strand, 1994).

Man kan misstänka att födopreferenserna inom Tribolium-släktet inte skiljer sig åt, vilket troligen är orsaken till forskningen fokuserat på T. castaneum. Experiment med olika delar samt extrakt från vete och hirs har visat att mjölbaggar använder dofter för att finna föda och att de båda sädesslagen innehåller dofter som lockar till sig båda hanar och honor (Willis & Roth, 1950; Seifelnasr et al, 1982). Andra lagrade produkter som är attraktiva i beteendeförsök med mjölbaggar är durra, havre, korn, majs, ris och råg (för en mer detaljerad sammanställning se Olsson, 2001).

Framtida satsningar

En hel del rent kemiska studier har visat att till exempel havre och vete kan innehålla ett stort antal substanser som är potentiella doftsignaler för insekter. Genom att koppla ihop denna kemiska identifiering av lagrade produkters innehåll med inducerade beteenden kan man få en bättre inblick i insekt-mat-interaktioner. Beteendestudier har visat att honor kan lockas av olika matdofter, eftersom de förknippas med lämpliga äggläggningställen. Till viss del har även hanar påvisats orientera mot matdofter, men orsaken är oklar. Möjligen kan det bero på att hanar hittar honor med hjälp av matdofter.

Vad har då matdofter för betydelse i skadedjursbekämpning? Främst som ett komplement till feromoner, där kombinationen matdofter/feromon har inneburit större fångster vid massfångstförsök (Phillips et al., 1993; Phillips, 1994). Kombinationen möjliggör också fångst av både hanar och honor i större utsträckning än tidigare. Endast matdofter kan även användas i fällor, då med syftet att fånga flera olika arter. Försök med vetedofter visar att flera arter kan lockas till en och samma matdoft. Slutligen kan man spekulera i möjligheterna att bekämpa skadeinsekter redan på larvstadiet. Trots effektiva metoder som förhindrar fjärilar från att lägga ägg, kan man aldrig försäkra sig hundraprocentigt mot äggläggande honor, vilket leder till att ett visst antal larver alltid kommer att finnas. Genom att kombinera bekämpning av adulter med bekämpning av larver ökar man chanserna att slutligen bli av med insektsangreppen.

Referenser

Pågående forskningsprojekt

This page was created 02-02-06. Updated 02-03-06.
Christian Olsson, Feromongruppen, Avd. Kemisk ekologi/ekotoxikologi, Ekologiska institutionen, Lunds Universitet.    Webmaster